Vimativinodaniya½ (vi. vi. µ². mah±vagga 2.379) pana bhikkhusaªghasaddena bhikkh³naññeva gahitatt±, puggalassa pana “tuyhañc±”ti visu½ gahitatt± ca tatthassa aggahitatt± daµµhabb±, “bhikkh³nañca bhikkhun²nañca tuyhañc±”ti vuttaµµh±nasadisatt±ti adhipp±yo. Puggalappadh±no hettha saªgha-saddo daµµhabbo. Keci pana “bhikkhusaªghaggahaºena gahitatt±”ti p±µha½ likhanti, ta½ na sundara½ tassa visu½ l±bhaggahaºe k±raºavacanatt±. Tath± hi “visu½ saªghaggahaºena gahitatt±”ti visu½ puggalassapi bh±gaggahaºe k±raºa½ vutta½. Yath± cettha puggalassa aggahaºa½, eva½ upari “bhikkhusaªghassa ca tuyhañc±”ti-±d²supi visu½ saªgh±disaddehi puggalassa aggahaºa½ daµµhabba½. Yadi hi gahaºa½ siy±, saªghatopi visump²ti bh±gadvaya½ labheyya ubhayattha gahitatt±ti vutta½. P³jetabbanti-±di gihikamma½ na hot²ti dassanattha½ vutta½. Bhikkhusaªghassa har±ti ida½ piº¹ap±taharaºa½ sandh±ya vutta½. Ten±ha “bhuñjitu½ vaµµat²”ti. “Bhikkhusaªghassa har±”ti vuttepi haritabbanti ²disa½ gihiveyy±vacca½ na hot²ti katv± vutta½. 204. Antohemanteti imin± anatthate kathine vass±na½ pacchime m±se dinna½ purimavassa½vutth±naññeva p±puº±ti, tato para½ hemante dinna½ pacchimavassa½vutth±nampi vutthavassatt± p±puº±ti, hemantato pana para½ piµµhisamaye “vassa½vutthasaªghass±”ti eva½ paricchinditv± dinna½ anantare vasse v± tato paresu v± yattha katthaci tasmi½ bhikkhubh±ve vutthavass±na½ sabbesa½ p±puº±ti. Ye pana sabbath± avutthavass±, tesa½ na p±puº±t²ti dasseti. Lakkhaºaññ³ vadant²ti vinayalakkhaºaññuno ±cariy± vadanti. Lakkhaºaññ³ vadant²ti ida½ sanniµµh±navacana½, aµµhakath±su an±gatatt± pana eva½ vutta½. Bahi-upac±ras²m±ya½…pe… sabbesa½ p±puº±t²ti yattha katthaci vutthavass±na½ sabbesa½ p±puº±t²ti adhipp±yo. Teneva m±tik±µµhakath±yampi (kaªkha. aµµha. ak±lac²varasikkh±padavaººan±) “sace pana bahi-upac±ras²m±ya½ µhito ‘vassa½vutthasaªghassa damm²’ti vadati, yattha katthaci vutthavass±na½ sabbesa½ sampatt±na½ p±puº±t²”ti vutta½. Gaºµhipadesu pana “vass±v±sassa ananur³pe padese µhatv± vuttatt± vassa½vutth±nañca avutth±nañca sabbesa½ p±puº±t²”ti vutta½, ta½ na gahetabba½. Na hi “vassa½vutthasaªghassa damm²”ti vutte avutthavass±na½ p±puº±ti. Sabbesamp²ti tasmi½ bhikkhubh±ve vutthavass±na½ sabbesamp²ti attho daµµhabbo “vassa½vutthasaªghass±”ti vuttatt±. Sammukh²bh³t±na½ sabbesamp²ti etth±pi eseva nayo. Eva½ vadat²ti vassa½vutthasaªghassa damm²ti vadati. At²tavassanti anantar±t²tavassa½. 205. Id±ni “±dissa det²”ti pada½ vibhajanto “±dissa det²ti etth±”ti-±dim±ha. Tattha y±guy± v±…pe… bhesajje v± ±disitv± paricchinditv± dento d±yako ±dissa deti n±m±ti yojan±. Sesa½ p±kaµameva. 206. Id±ni “puggalassa det²”ti pada½ vibhajanto ±ha “puggalassa deti etth±”ti-±di. Saªghato ca gaºato ca vinimuttassa attano kul³pak±dipuggalassa dento d±yako puggalassa deti n±ma. Ta½ pana puggalikad±na½ parammukh± v± hoti sammukh± v±. Tattha parammukh± dento “ida½ c²vara½ itthann±massa damm²”ti n±ma½ uddharitv± deti, sammukh± dento ca bhikkhuno p±dam³le c²vara½ µhapetv± “ida½, bhante, tumh±ka½ damm²”ti vatv± deti, tadubhayath±pi dento puggalassa deti n±m±ti attho. Na kevala½ ekasseva dento puggalassa deti n±ma, atha kho antev±sik±d²hi saddhi½ dentopi puggalassa deti n±m±ti dassetu½ “sace pan±”ti-±dim±ha. Tattha uddesa½ gahetu½ ±gatoti tassa santike uddesa½ aggahitapubbassapi uddesa½ gaºhiss±m²ti ±gatak±lato paµµh±ya antev±sikabh±v³pagamanato vutta½. Gahetv± gacchantoti pariniµµhita-uddeso hutv± gacchanto. Vatta½ katv± uddesaparipucch±d²ni gahetv± vicarant±nanti ida½ “uddesantev±sik±nan”ti imasseva visesana½. Tena uddesak±le ±gantv± uddesa½ gahetv± gantv± aññattha nivasante anibaddhac±rike nivatteti.Eva½ c²varakkhandhake (mah±va. 379) ±gata-aµµham±tik±vasena c²varavibhajana½ dassetv± id±ni tasmi½yeva c²varakkhandhake majjhe ±gatesu vatth³su ±gatanaya½ nivattetv± dassento “sace koci bhikkh³”ti-±dim±ha. Tattha ki½ k±tabbanti pucch±ya tasseva t±ni c²var±n²ti vissajjan±, ses±ni ñ±pak±divasena vutt±ni. Pañca m±seti accantasa½yoge upayogavacana½. Va¹¹hi½ payojetv± µhapita-upanikkhepatoti vass±v±sikatth±ya veyy±vaccakarehi va¹¹hi½ payojetv± µhapita-upanikkhepato. Tatrupp±datoti n±¼iker±r±m±ditatrupp±dato. Aµµhakath±ya½ pana “ida½ idha vassa½vutthasaªghassa dem±ti v± vass±v±sika½ dem±ti v± vatv± dinna½ ta½ anatthatakathinassapi pañca m±se p±puº±t²”ti vutta½, ta½ vass±v±sikal±bhavasena uppanne labbham±navisesa½ dassetu½ vutta½. Tattha idh±ti abhil±pamattameveta½, idha-sadda½ vin± “vassa½vutthasaªghassa dem±”ti vuttepi so eva nayo. Anatthatakathinassapi pañca m±se p±puº±t²ti vass±v±sikal±bhavasena uppannatt± anatthatakathinassapi vutthavassassa pañca m±se p±puº±ti, tato para½ pana uppannavass±v±sika½ pucchitabba½ “ki½ at²tavasse ida½ vass±v±sika½, ud±hu an±gatavasse”ti. Tattha tato paranti pañcam±sato para½, gimh±nassa paµhamadivasato paµµh±y±ti attho.Ýhitik± pana na tiµµhat²ti ettha aµµhit±ya µhitik±ya puna aññasmi½ c²vare uppanne sace eko bhikkhu ±gacchati, majjhe chinditv± dv²hipi gahetabba½. Ýhit±ya pana µhitik±ya puna aññasmi½ c²vare uppanne sace navakataro ±gacchati, µhitik± heµµh± gacchati. Sace vu¹¹hataro ±gacchati, µhitik± uddha½ ±rohati. Atha añño natthi, puna attano p±petv± gahetabba½. Duggahit±n²ti aggahit±ni, saªghik±neva hont²ti attho. “P±tite kuse”ti ekakoµµh±se kusadaº¹ake p±titamatte sacepi bhikkhusahassa½ hoti, gahitameva n±ma c²vara½. “N±k±m± bh±go d±tabbo”ti aµµhakath±vacana½ (mah±va. aµµha. 363), tattha gahitameva n±m±ti “imassa ida½ pattan”ti kiñc±pi na vidita½, te pana bh±g± atthato tesa½ patt±yev±ti adhipp±yo.Satt±hav±rena aruºameva uµµh±pet²ti ida½ n±n±s²mavih±resu kattabbanayena ekasmimpi vih±re dv²su sen±sanesu nivutthabh±vadassanattha½ vutta½, aruºuµµh±paneneva tattha vuttho hoti, na pana vassacchedaparih±r±ya. Anto-upac±ras²m±ya hi yattha katthaci aruºa½ uµµh±pento attan± gahitasen±sana½ appaviµµhopi vutthavasso eva hoti. Gahitasen±sane pana nivuttho n±ma na hoti, tattha aruºuµµh±pane sati hoti. Ten±ha “purimasmi½ bahutara½ nivasati n±m±”ti. Etena ca itarasmi½ satt±hav±renapi aruºuµµh±pane sati eva appatara½ nivasati n±ma hoti, n±sat²ti d²pita½ hoti. Idanti ek±dhipp±yad±na½. N±n±l±bheh²ti-±d²su n±n± visu½ visu½ l±bho etes³ti n±n±l±bh±, dve vih±r±, tehi n±n±l±bhehi. N±n± visu½ visu½ p±k±r±d²hi paricchinno upac±ro etesanti n±n³pac±r±, tehi n±n³pac±rehi. Ekas²mavih±reh²ti ekas²m±ya½ dv²hi vih±reh²ti s±ratthad²paniya½ (s±rattha. µ². mah±vagga 3.364) vutta½. N±n±l±bheh²ti visu½ visu½ nibaddhavass±v±sikal±bhehi. N±n³pac±reh²ti n±n±parikkhepan±n±dv±rehi. Ekas²mavih±reh²ti dvinna½ vih±r±na½ ekena p±k±rena parikkhittatt± ek±ya upac±ras²m±ya antogatehi dv²hi vih±reh²ti vimativinodaniya½ (vi. vi. µ². mah±vagga 2.364). Sen±sanagg±ho paµippassambhat²ti paµhama½ gahito paµippassambhati. Tatth±ti yattha sen±sanagg±ho paµippassambhati, tattha. 207. Bhikkhussa k±lakateti ettha k±lakata-saddo bh±vas±dhanoti ±ha “k±lakiriy±y±”ti. P±¼iya½ gil±nupaµµh±k±na½ c²varad±ne s±maºer±na½ tic²var±dhiµµh±n±bh±v± “c²varañca pattañc±”ti-±di sabbattha vutta½. 208. Sacepi sahassa½ agghati, gil±nupaµµh±k±naññeva d±tabbanti sambandho. Aññanti tic²varapattato añña½. Appagghanti atijiºº±dibh±vena nih²na½. Tatoti avasesaparikkh±rato. Sabbanti patta½ c²varañca. Tattha tattha saªghassev±ti tasmi½ tasmi½ vih±re saªghasseva. Bhikkhuno k±lakataµµh±na½ sandh±ya “idh±”ti vattabbe “tatth±”ti vuttatt± vicch±vacanatt± ca parikkh±rassa µhapitaµµh±na½ vuttanti viññ±yati. P±¼iya½ avissajjika½ avebhaªgikanti ±gat±n±gatassa c±tuddisassa saªghasseva santaka½ hutv± kassaci avissajjika½ avebhaªgikañca bhavitu½ anuj±n±m²ti attho. “Sante patir³pe g±hake”ti vuttatt± g±hake asati adatv± bh±jitepi subh±jitamev±ti daµµhabba½. Dakkhiºodaka½ pam±ºanti ettha s±ratthad²paniya½ (s±rattha. µ². mah±vagga 3.376) t±va “yattha pana dakkhiºodaka½ pam±ºanti bhikkh³ yasmi½ raµµhe dakkhiºodakapaµiggahaºamattenapi deyyadhammassa s±mino hont²ti adhipp±yo”ti vutta½. Vimativinodaniya½ (vi. vi. µ². mah±vagga 2.376) pana “dakkhiºodaka½ pam±ºanti ettak±ni c²var±ni dass±m²ti paµhama½ udaka½ p±tetv± pacch± denti, ta½ yehi gahita½, te bh±ginova hont²ti adhipp±yo”ti vutta½. Parasamuddeti jambud²pe. Tambapaººid²pañhi up±d±yesa eva½ vutto.“Matakac²vara½ adhiµµh±t²”ti ettha magga½ gacchanto tassa k±lakiriya½ sutv± avih±raµµh±ne ce dv±dasahatthabbhantare aññesa½ bhikkh³na½ abh±va½ ñatv± “ida½ c²vara½ mayha½ p±puº±t²”ti adhiµµh±ti, sv±dhiµµhita½. Tena kho pana samayena aññataro bhikkhu bahubhaº¹o bahuparikkh±ro k±lakato hoti. Bhagavato etamattha½ ±rocesu½, “bhikkhussa, bhikkhave, k±lakate saªgho s±m² pattac²vare. Apica gil±nupaµµh±k± bahupak±r±, anuj±n±mi, bhikkhave, tic²varañca pattañca gil±nupaµµh±k±na½ d±tu½. Ya½ tattha lahubhaº¹a½ lahuparikkh±ra½, ta½ sammukh²bh³tena saªghena bh±jetu½. Ya½ tattha garubhaº¹a½ garuparikkh±ra½, ta½ ±gat±n±gatassa c±tuddisassa saªghassa avissajjika½ avebhaªgikan”ti (mah±va. 369) imin± p±µhena bhagav± sabbaññ³ bhikkh³na½ ±misad±yajja½ vic±resi.Tattha tic²varapatta-avasesalahubhaº¹agarubhaº¹avasena ±misad±yajja½ tividha½ hoti. Tesu tic²varapatta½ gil±nupaµµh±kassa bh±go hoti, avasesalahubhaº¹a½ sammukh²bh³tasaªghassa, pañcav²satividha garubhaº¹a½ c±tuddisasaªghassa. Imin± ito tividhabhaº¹ato añña½ bhikkhubhaº¹a½ n±ma natthi, imehi tividhehi puggalehi añño d±y±do n±ma natth²ti dasseti. Id±ni pana vinayadhar± “bhikkh³na½ akappiyabhaº¹a½ gihibh³t± ñ±tak± labhant²”ti vadanti, ta½ kasm±ti ce? “Ye tassa dhane issar± gahaµµh± v± pabbajit± v±, tesa½ d±tabban”ti aµµhakath±ya½ ±gatatt±ti. Sacca½ ±gato, so pana p±µho viss±sagg±havisaye ±gato, na d±yajjagahaºaµµh±ne. “Gahaµµh± v± pabbajit± v±”icceva ±gato, na “ñ±tak± aññ±tak± v±”ti, tasm± ñ±tak± v± hontu aññ±tak± v±, ye ta½ gil±na½ upaµµhahanti, te gil±nupaµµh±kabh±gabh³tassa dhanassa issar± gahaµµhapabbajit±, antamaso m±tug±m±pi. Te sandh±ya “tesa½ d±tabban”ti vutta½, na pana ye gil±na½ nupaµµhahanti, te sandh±ya. Vuttañhi aµµhakath±ya½ (mah±va. aµµha. 369) “gil±nupaµµh±ko n±ma gih² v± hotu pabbajito v±, antamaso m±tug±mopi, sabbe bh±ga½ labhant²”ti.Atha v± yo bhikkhu attano j²vam±nak±leyeva sabba½ attano parikkh±ra½ nissajjitv± kassaci ñ±takassa v± aññ±takassa v± gahaµµhassa v± pabbajitassa v± ad±si, koci ca ñ±tako v± aññ±tako v± gahaµµho v± pabbajito v± viss±sa½ aggahesi, t±dise sandh±ya “ye tassa dhanassa issar± gahaµµh± v± pabbajit± v±, tesa½ d±tabban”ti vutta½, na pana at±dise ñ±take. Vuttañhi aµµhakath±ya½ (mah±va. aµµha. 369) “sace pana so j²vam±noyeva sabba½ attano parikkh±ra½ nissajjitv± kassaci ad±si, koci v± viss±sa½ aggahesi, yassa dinna½, yena ca gahita½, tasseva hoti, tassa ruciy± eva gil±nupaµµh±k± labhant²”ti. Eva½ hotu, kappiyabhaº¹e pana kathanti? Tampi “gihiñ±tak±na½ d±tabban”ti p±¼iya½ v± aµµhakath±ya½ v± µ²k±su v± natthi, tasm± vic±retabbameta½.
C²varabh±janakath±vaººan± niµµhit±.