5. M±ghasuttavaººan±
Eva½ me sutanti m±ghasutta½. K± uppatti? Ayameva y±ssa nid±ne vutt±. Ayañhi m±gho m±ºavo d±yako ahosi d±napati. Tassetadahosi– “sampattakapaºaddhik±d²na½ d±na½ dinna½ mahapphala½ hoti, ud±hu noti samaºa½ gotama½ etamattha½ pucchiss±mi, samaºo kira gotamo at²t±n±gatapaccuppanna½ j±n±t²”ti. So bhagavanta½ upasaªkamitv± pucchi. Bhagav± cassa pucch±nur³pa½ by±k±si. Tayida½ saªg²tik±r±na½ br±hmaºassa bhagavatoti tiººampi vacana½ samodh±netv± “m±ghasuttan”ti vuccati. Tattha r±jagaheti eva½n±make nagare. Tañhi mandh±tumah±govind±d²hi pariggahitatt± “r±jagahan”ti vuccati. Aññepettha pak±re vaººayanti. Ki½ tehi, n±mameta½ tassa nagarassa? Ta½ paneta½ buddhak±le ca cakkavattik±le ca nagara½ hoti, sesak±le suñña½ hoti yakkhapariggahita½, tesa½ vasantavana½ hutv± tiµµhati. Eva½ gocarag±ma½ dassetv± niv±saµµh±nam±ha– “gijjhak³µe pabbate”ti. So ca gijjh± tassa k³µesu vasi½su, gijjhasadis±ni v±ssa k³µ±ni, tasm± “gijjhak³µo”ti vuccat²ti veditabbo. Atha kho…pe… avoc±ti ettha m±ghoti tassa br±hmaºassa n±ma½. M±ºavoti antev±siv±sa½ anat²tabh±vena vuccati, j±tiy± pana mahallako. “Pubb±ciººavasen±”ti eke piªgiyo m±ºavo viya. So hi v²savassasatikopi pubb±ciººavasena “piªgiyo m±ºavo” tveva saªkha½ agam±si. Sesa½ vuttanayameva. Ahañhi bho gotama…pe… pasav±m²ti ettha d±yako d±napat²ti d±yako ceva d±napati ca. Yo hi aññassa santaka½ ten±ºatto deti, sopi d±yako hoti, tasmi½ pana d±ne issariy±bh±vato na d±napati. Aya½ pana attano santaka½yeva deti. Ten±ha– “ahañhi, bho gotama d±yako d±napat²”ti. Ayameva hi ettha attho, aññatra pana antarantar± maccherena abhibhuyyam±no d±yako anabhibh³to d±napat²ti-±din±pi nayena vattu½ vaµµati. Vadaññ³ti y±cak±na½ vacana½ j±n±mi vuttamatteyeva “ayamidamarahati ayamidan”ti purisavises±vadh±raºena bah³pak±rabh±vagahaºena v±. Y±cayogoti y±citu½ yutto. Yo hi y±cake disv±va bhakuµi½ katv± pharusavacan±d²ni bhaºati, so na y±cayogo hoti. Aha½ pana na t±disoti d²peti. Dhammen±ti adinn±d±nanikativañcan±d²ni vajjetv± bhikkh±cariy±ya, y±can±y±ti attho. Y±can± hi br±hmaº±na½ bhogapariyesane dhammo, y±cam±n±nañca nesa½ parehi anuggahak±mehi dinn± bhog± dhammaladdh± n±ma dhamm±dhigat± ca honti, so ca tath± pariyesitv± labhi. Ten±ha– “dhammena bhoge pariyes±mi…pe… dhamm±dhigateh²”ti. Bhiyyopi dad±m²ti tato uttaripi dad±mi, pam±ºa½ natthi, ettha laddhabhogappam±ºena dad±m²ti dasseti. Taggh±ti eka½savacane nip±to. Eka½seneva hi sabbabuddhapaccekabuddhas±vakehi pasattha½ d±na½ antamaso tiracch±nagat±nampi d²yam±na½. Vuttañceta½ “sabbattha vaººita½ d±na½, na d±na½ garahita½ kvac²”ti. Tasm± bhagav±pi eka½seneva ta½ pasa½santo ±ha– “taggha tva½ m±ºava…pe… pasavas²”ti. Sesa½ utt±natthameva. Eva½ bhagavat± “bahu½ so puñña½ pasavat²”ti vuttepi dakkhiºeyyato dakkhiº±visuddhi½ sotuk±mo br±hmaºo uttari bhagavanta½ pucchi. Ten±hu saªg²tik±r±– “atha kho m±gho m±ºavo bhagavanta½ g±th±ya ajjhabh±s²”ti. Ta½ atthato vuttanayameva. 492. Pucch±mahanti-±dig±th±su pana vadaññunti vacanavidu½, sabb±k±rena satt±na½ vuttavacan±dhipp±yaññunti vutta½ hoti. Sujjheti dakkhiºeyyavasena suddha½ mahapphala½ bhaveyya. Yojan± panettha– yo y±cayogo d±napati gahaµµho puññatthiko hutv± paresa½ annap±na½ dada½ yajati, na aggimhi ±hutimatta½ pakkhipanto, tañca kho puññapekkhova na paccupak±rakaly±ºakittisadd±di-apekkho, tassa evar³passa yajam±nassa huta½ katha½ sujjheyy±ti? 493. ¾r±dhaye dakkhiºeyyebhi t±d²ti t±diso y±cayogo dakkhiºeyyehi ±r±dhaye samp±daye sodhaye, mahapphala½ ta½ huta½ kareyya, na aññath±ti attho. Imin±ssa “katha½ huta½ yajam±nassa sujjhe” icceta½ by±kata½ hoti. 494. Akkh±hi me bhagav± dakkhiºeyyeti ettha yo y±cayogo dada½ paresa½ yajati, tassa me bhagav± dakkhiºeyye akkh±h²ti eva½ yojan± veditabb±. 495. Athassa bhagav± n±nappak±rehi nayehi dakkhiºeyye pak±sento “ye ve asatt±”ti-±dik± g±th±yo abh±si. Tattha asatt±ti r±g±disaªgavasena alagg±. Kevalinoti pariniµµhitakicc±. Yatatt±ti guttacitt±. 496-7. Dant± anuttarena damathena, vimutt± paññ±cetovimutt²hi, an²gh± ±yati½ vaµµadukkh±bh±vena, nir±s± sampati kiles±bh±vena. Imiss± pana g±th±ya dutiyag±th± bh±van±nubh±vappak±sananayena vutt±ti veditabb±. “Bh±van±nuyogamanuyuttassa, bhikkhave, bhikkhuno viharato kiñc±pi na eva½ icch± uppajjeyya ‘aho vata me anup±d±ya ±savehi citta½ vimucceyy±’ti (a. ni. 7.71), atha khv±ssa anup±d±ya ±savehi citta½ vimuccat²”ti ida½ cettha sutta½ s±dhaka½. 498-502. R±gañca…pe… yesu na m±y±…pe… na taºh±su up±tipann±ti k±mataºh±d²su n±dhimutt±. Vitareyy±ti vitaritv±. Taºh±ti r³pataºh±dichabbidh± Bhav±bhav±y±ti sassat±ya v± ucched±ya v±. Atha v± bhavassa abhav±ya bhav±bhav±ya, punabbhav±bhinibbattiy±ti vutta½ hoti. Idha v± hura½ v±ti ida½ pana “kuhiñci loke”ti imassa vitth±ravacana½. 504. Ye v²tar±g±…pe… samit±vinoti samitavanto, kilesav³pasamak±rinoti attho. Samit±vitatt± ca v²tar±g± akop±. Idha vippah±y±ti idhaloke vattam±ne khandhe vih±ya, tato para½ yesa½ gamana½ natth²ti vutta½ hoti. Ito para½ “ye k±me hitv± agah± caranti, susaññatatt± tasara½va ujjun”ti imampi g±tha½ keci paµhanti. 506-8. Jahitv±ti hitv±. “Jahitv±n±”tipi p±µho, ayamevattho. Attad²p±ti attano guºe eva attano d²pa½ katv± vicarant± kh²º±sav± vuccanti. Ye hetth±ti hak±ro nip±to padap³raºamatte. Aya½ panattho– ye ettha khandh±yatan±disant±ne yath± ida½ khandh±yatan±di tath± j±nanti, ya½sabh±va½ ta½sabh±va½yeva sañj±nanti anicc±divasena j±nant±. Ayamantim± natthi punabbhavoti aya½ no antim± j±ti, id±ni natthi punabbhavoti evañca ye j±nant²ti. 509. Yo vedag³ti id±ni att±na½ sandh±ya bhagav± ima½ g±tham±ha. Tattha satim±ti chasatatavih±rasatiy± samann±gato. Sambodhipattoti sabbaññuta½ patto. Saraºa½ bah³nanti bah³na½ devamanuss±na½ bhayavihi½sanena saraºabh³to. 510. Eva½ dakkhiºeyye sutv± attamano br±hmaºo ±ha– “addh± amogh±”ti. Tattha tvañhettha j±n±si yath± tath± idanti tvañhi ettha loke ida½ sabbampi ñeyya½ yath± tath± j±n±si y±th±vato j±n±si, y±disa½ ta½ t±disameva j±n±s²ti vutta½ hoti. Tath± hi te vidito esa dhammoti tath± hi te es± dhammadh±tu suppaµividdh±, yass± suppaµividdhat± ya½ ya½ icchasi, ta½ ta½ j±n±s²ti adhipp±yo. 511. Eva½ so br±hmaºo bhagavanta½ pasa½sitv± dakkhiºeyyasampad±ya yaññasampada½ ñatv± d±yakasampad±yapi ta½ cha¼aªgaparip³ra½ yaññasampada½ sotuk±mo “yo y±cayogo”ti uttaripañha½ pucchi. Tatr±ya½ yojan±– yo y±cayogo dada½ paresa½ yajati, tassa akkh±hi me bhagav± yaññasampadanti. 512. Athassa bhagav± dv²hi g±th±hi akkh±si. Tatth±ya½ atthayojan±– yajassu m±gha, yajam±no ca sabbattha vippas±dehi citta½, t²supi k±lesu citta½ pas±dehi. Eva½ te y±ya½–
“Pubbeva d±n± sumano, dada½ citta½ pas±daye;
datv± attamano hoti, es± yaññassa sampad±”ti. (A. ni. 6.37; pe va. 305)–
Yaññasampad± vutt±, t±ya sampanno yañño bhavissati. Tattha siy± “katha½ citta½ pas±detabban”ti? Dosappah±nena. Katha½ dosappah±na½ hoti? Yaññ±rammaºat±ya. Ayañhi ±rammaºa½ yajam±nassa yañño ettha patiµµh±ya jah±ti dosa½, ayañhi sattesu mett±pubbaªgamena samm±diµµhipad²pavihatamohandhak±rena cittena yajam±nassa deyyadhammasaªkh±to yañño ±rammaºa½ hoti, so ettha yaññe ±rammaºavasena pavattiy± patiµµh±ya deyyadhammapaccaya½ lobha½, paµigg±hakapaccaya½ kodha½, tadubhayanid±na½ mohanti eva½ tividhampi jah±ti dosa½. So eva½ bhogesu v²tar±go, sattesu ca pavineyya dosa½ tappah±neneva pah²napañcan²varaºo anukkamena upac±rappan±bheda½ aparim±ºasattapharaºena ekasatte v± anavasesapharaºena appam±ºa½ metta½ citta½ bh±vento puna bh±van±vepullattha½, rattindiva½ satata½ sabba-iriy±pathesu appamatto hutv± tameva mettajjh±nasaªkh±ta½ sabb± dis± pharate appamaññanti.
514. Atha br±hmaºo ta½ metta½ “brahmalokamaggo ayan”ti aj±nanto kevala½ attano visay±t²ta½ mett±bh±vana½ sutv± suµµhutara½ sañj±tasabbaññusambh±vano bhagavati attan± brahmalok±dhimuttatt± brahmalok³papattimeva ca suddhi½ muttiñca maññam±no brahmalokamagga½ pucchanto “ko sujjhat²”ti g±tham±ha. Tatra ca brahmalokag±mi½ puñña½ karonta½ sandh±y±ha– “ko sujjhati muccat²”ti, akaronta½ sandh±ya “bajjhat² c±”ti. Kenattan±ti kena k±raºena. Sakkhi brahmajjadiµµhoti brahm± ajja sakkhi diµµho. Saccanti bhagavato brahmasamatta½ ±rabbha acc±darena sapatha½ karoti. Katha½ upapajjat²ti acc±dareneva punapi pucchati. Jutim±ti bhagavanta½ ±lapati. Tattha yasm± yo bhikkhu mett±ya tikacatukkajjh±na½ upp±detv± tameva p±daka½ katv± vipassanto arahatta½ p±puº±ti, so sujjhati muccati ca, tath±r³po ca brahmaloka½ na gacchati. Yo pana mett±ya tikacatukkajjh±na½ upp±detv± “sant± es± sam±patt²”ti-±din± nayena ta½ ass±deti, so bajjhati. Aparih²najjh±no ca teneva jh±nena brahmaloka½ gacchati, tasm± bhagav± yo sujjhati muccati ca, tassa brahmalokagamana½ ananuj±nanto an±masitv±va ta½ puggala½ yo bajjhati. Tassa tena jh±nena brahmalokagamana½ dassento br±hmaºassa sapp±yena nayena “yo yajat²”ti ima½ g±tham±ha. 515. Tattha tividhanti tik±lappas±da½ sandh±y±ha. Tena d±yakato aªgattaya½ dasseti. ¾r±dhaye dakkhiºeyyebhi t±d²ti tañca so t±diso tividhasampattis±dhako puggalo tividha½ yaññasampada½ dakkhiºeyyehi kh²º±savehi s±dheyya samp±deyya. Imin± paµigg±hakato aªgattaya½ dasseti. Eva½ yajitv± samm± y±cayogoti eva½ mettajjh±napadaµµh±nabh±vena cha¼aªgasamann±gata½ yañña½ samm± yajitv± so y±cayogo tena cha¼aªgayaññ³panissayena mettajjh±nena upapajjati brahmalokanti br³m²ti br±hmaºa½ samuss±hento desana½ sam±pesi. Sesa½ sabbag±th±su utt±natthameva. Ito parañca pubbe vuttanayamev±ti.
Paramatthajotik±ya khuddaka-aµµhakath±ya
Suttanip±ta-aµµhakath±ya m±ghasuttavaººan± niµµhit±.