Indriyasa½varo

365. Itiha sakko dev±namindo bhagavato bh±sita½ abhinanditv± anumoditv± bhagavanta½ uttari½ pañha½ apucchi–
“Katha½ paµipanno pana, m±risa, bhikkhu indriyasa½var±ya paµipanno hot²”ti? “Cakkhuviññeyya½ r³pa½p±ha½, dev±naminda, duvidhena vad±mi– sevitabbampi, asevitabbampi. Sotaviññeyya½ sadda½p±ha½, dev±naminda, duvidhena vad±mi– sevitabbampi, asevitabbampi. Gh±naviññeyya½ gandha½p±ha½, dev±naminda, duvidhena vad±mi– sevitabbampi, asevitabbampi. Jivh±viññeyya½ rasa½p±ha½, dev±naminda, duvidhena vad±mi– sevitabbampi, asevitabbampi. K±yaviññeyya½ phoµµhabba½p±ha½, dev±naminda, duvidhena vad±mi– sevitabbampi, asevitabbampi. Manoviññeyya½ dhamma½p±ha½, dev±naminda, duvidhena vad±mi– sevitabbampi, asevitabbamp²”ti.
Eva½ vutte, sakko dev±namindo bhagavanta½ etadavoca–
“Imassa kho aha½, bhante, bhagavat± saªkhittena bh±sitassa eva½ vitth±rena attha½ ±j±n±mi. Yath±r³pa½, bhante, cakkhuviññeyya½ r³pa½ sevato akusal± dhamm± abhiva¹¹hanti, kusal± dhamm± parih±yanti, evar³pa½ cakkhuviññeyya½ r³pa½ na sevitabba½ Yath±r³pañca kho, bhante, cakkhuviññeyya½ r³pa½ sevato akusal± dhamm± parih±yanti, kusal± dhamm± abhiva¹¹hanti, evar³pa½ cakkhuviññeyya½ r³pa½ sevitabba½. Yath±r³pañca kho, bhante, sotaviññeyya½ sadda½ sevato…pe… gh±naviññeyya½ gandha½ sevato… jivh±viññeyya½ rasa½ sevato… k±yaviññeyya½ phoµµhabba½ sevato… manoviññeyya½ dhamma½ sevato akusal± dhamm± abhiva¹¹hanti, kusal± dhamm± parih±yanti, evar³po manoviññeyyo dhammo na sevitabbo. Yath±r³pañca kho, bhante, manoviññeyya½ dhamma½ sevato akusal± dhamm± parih±yanti, kusal± dhamm± abhiva¹¹hanti, evar³po manoviññeyyo dhammo sevitabbo.
“Imassa kho me, bhante, bhagavat± saªkhittena bh±sitassa eva½ vitth±rena attha½ ±j±nato tiºº± mettha kaªkh± vigat± katha½kath± bhagavato pañhaveyy±karaºa½ sutv±”ti.
366. Itiha sakko dev±namindo bhagavato bh±sita½ abhinanditv± anumoditv± bhagavanta½ uttari½ pañha½ apucchi–
“Sabbeva nu kho, m±risa, samaºabr±hmaº± ekantav±d± ekantas²l± ekantachand± ekanta-ajjhos±n±”ti? “Na kho, dev±naminda, sabbe samaºabr±hmaº± ekantav±d± ekantas²l± ekantachand± ekanta-ajjhos±n±”ti.
“Kasm± pana, m±risa, na sabbe samaºabr±hmaº± ekantav±d± ekantas²l± ekantachand± ekanta-ajjhos±n±”ti? “Anekadh±tu n±n±dh±tu kho, dev±naminda, loko. Tasmi½ anekadh±tun±n±dh±tusmi½ loke ya½ yadeva satt± dh±tu½ abhinivisanti, ta½ tadeva th±mas± par±m±s± abhinivissa voharanti– ‘idameva sacca½ moghamaññan’ti. Tasm± na sabbe samaºabr±hmaº± ekantav±d± ekantas²l± ekantachand± ekanta-ajjhos±n±”ti.
“Sabbeva nu kho, m±risa, samaºabr±hmaº± accantaniµµh± accantayogakkhem² accantabrahmac±r² accantapariyos±n±”ti? “Na kho, dev±naminda, sabbe samaºabr±hmaº± accantaniµµh± accantayogakkhem² accantabrahmac±r² accantapariyos±n±”ti.
“Kasm± pana, m±risa, na sabbe samaºabr±hmaº± accantaniµµh± accantayogakkhem² accantabrahmac±r² accantapariyos±n±”ti? “Ye kho, dev±naminda, bhikkh³ taºh±saªkhayavimutt± te accantaniµµh± accantayogakkhem² accantabrahmac±r² accantapariyos±n±. Tasm± na sabbe samaºabr±hmaº± accantaniµµh± accantayogakkhem² accantabrahmac±r² accantapariyos±n±”ti.
Ittha½ bhagav± sakkassa dev±namindassa pañha½ puµµho by±k±si. Attamano sakko dev±namindo bhagavato bh±sita½ abhinandi anumodi– “evameta½, bhagav±, evameta½, sugata. Tiºº± mettha kaªkh± vigat± katha½kath± bhagavato pañhaveyy±karaºa½ sutv±”ti.
367. Itiha sakko dev±namindo bhagavato bh±sita½ abhinanditv± anumoditv± bhagavanta½ etadavoca–
“Ej±, bhante, rogo, ej± gaº¹o, ej± salla½, ej± ima½ purisa½ parika¹¹hati tassa tasseva bhavassa abhinibbattiy±. Tasm± aya½ puriso ucc±vacam±pajjati Yes±ha½, bhante, pañh±na½ ito bahiddh± aññesu samaºabr±hmaºesu ok±sakammampi n±lattha½, te me bhagavat± by±kat±. D²gharatt±nusayitañca pana [d²gharatt±nupassat±, yañca pana (sy±.), d²gharatt±nusayino, yañca pana (s². p².)] me vicikicch±katha½kath±salla½, tañca bhagavat± abbu¼han”ti.
“Abhij±n±si no tva½, dev±naminda, ime pañhe aññe samaºabr±hmaºe pucchit±”ti? “Abhij±n±maha½, bhante, ime pañhe aññe samaºabr±hmaºe pucchit±”ti. “Yath± katha½ pana te, dev±naminda, by±ka½su? Sace te agaru bh±sass³”ti. “Na kho me, bhante, garu yatthassa bhagav± nisinno bhagavantar³po v±”ti. “Tena hi, dev±naminda, bh±sass³”ti. “Yesv±ha½ [yes±ha½ (s². sy±. p².)], bhante maññ±mi samaºabr±hmaº± ±raññik± pantasen±san±ti, ty±ha½ upasaªkamitv± ime pañhe pucch±mi, te may± puµµh± na samp±yanti, asamp±yant± mama½yeva paµipucchanti– ‘ko n±mo ±yasm±’ti? Tes±ha½ puµµho by±karomi– ‘aha½ kho, m±risa, sakko dev±namindo’ti. Te mama½yeva uttari paµipucchanti– ‘ki½ pan±yasm±, dev±naminda [dev±namindo (s². p².)], kamma½ katv± ima½ µh±na½ patto’ti? Tes±ha½ yath±suta½ yath±pariyatta½ dhamma½ desemi. Te t±vatakeneva attaman± honti– ‘sakko ca no dev±namindo diµµho, yañca no apucchimh±, tañca no by±k±s²’ti. Te aññadatthu mama½yeva s±vak± sampajjanti, na c±ha½ tesa½. Aha½ kho pana, bhante, bhagavato s±vako sot±panno avinip±tadhammo niyato sambodhipar±yaºo”ti