10. Tapussasutta½
41. Eka½ samaya½ bhagav± mallesu viharati uruvelakappa½ n±ma mall±na½ nigamo. Atha kho bhagav± pubbaºhasamaya½ niv±setv± pattac²varam±d±ya uruvelakappa½ piº¹±ya p±visi. Uruvelakappe piº¹±ya caritv± pacch±bhatta½ piº¹ap±tapaµikkanto ±yasmanta½ ±nanda½ ±mantesi– “idheva t±va tva½, ±nanda, hohi, y±v±ha½ mah±vana½ ajjhog±h±mi div±vih±r±y±”ti. “Eva½, bhante”ti kho ±yasm± ±nando bhagavato paccassosi. Atha kho bhagav± mah±vana½ ajjhog±hetv± aññatarasmi½ rukkham³le div±vih±ra½ nis²di. Atha kho tapusso gahapati yen±yasm± ±nando tenupasaªkami; upasaªkamitv± ±yasmanta½ ±nanda½ abhiv±detv± ekamanta½ nis²di. Ekamanta½ nisinno kho tapusso gahapati ±yasmanta½ ±nanda½ etadavoca– “Maya½, bhante ±nanda, gih² k±mabhogino k±m±r±m± k±marat± k±masammudit±. Tesa½ no, bhante, amh±ka½ gih²na½ k±mabhog²na½ k±m±r±m±na½ k±marat±na½ k±masammudit±na½ pap±to viya kh±yati, yadida½ nekkhamma½. Suta½ meta½, bhante, ‘imasmi½ dhammavinaye dahar±na½ dahar±na½ bhikkh³na½ nekkhamme citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato’ [passata½ (?)]. Tayida½, bhante, imasmi½ dhammavinaye bhikkh³na½ bahun± janena visabh±go, yadida½ nekkhamman”ti. “Atthi kho eta½, gahapati, kath±p±bhata½ bhagavanta½ dassan±ya. ¾y±ma, gahapati, yena bhagav± tenupasaªkamiss±ma; upasaªkamitv± bhagavato etamattha½ ±rocess±ma. Yath± no bhagav± by±karissati tath± na½ dh±ress±m±”ti. “Eva½, bhante”ti kho tapusso gahapati ±yasmato ±nandassa paccassosi. Atha kho ±yasm± ±nando tapussena gahapatin± saddhi½ yena bhagav± tenupasaªkami; upasaªkamitv± bhagavanta½ abhiv±detv± ekamanta½ nis²di. Ekamanta½ nisinno kho ±yasm± ±nando bhagavanta½ etadavoca– “Aya½ bhante, tapusso gahapati evam±ha– ‘maya½, bhante ±nanda, gih² k±mabhogino k±m±r±m± k±marat± k±masammudit±, tesa½ no bhante, amh±ka½ gih²na½ k±mabhog²na½ k±m±r±m±na½ k±marat±na½ k±masammudit±na½ pap±to viya kh±yati, yadida½ nekkhamma½’. Suta½ meta½, bhante, ‘imasmi½ dhammavinaye dahar±na½ dahar±na½ bhikkh³na½ nekkhamme citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. Tayida½, bhante, imasmi½ dhammavinaye bhikkh³na½ bahun± janena visabh±go yadida½ nekkhamma”n’ti. “Evameta½, ±nanda, evameta½, ±nanda! Mayhampi kho, ±nanda, pubbeva sambodh± anabhisambuddhassa bodhisattasseva sato etadahosi– ‘s±dhu nekkhamma½ s±dhu paviveko’ti. Tassa mayha½, ±nanda, nekkhamme citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ko nu kho hetu ko paccayo, yena me nekkhamme citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’? Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘k±mesu kho me ±d²navo adiµµho, so ca me abahul²kato, nekkhamme ca ±nisa½so anadhigato, so ca me an±sevito Tasm± me nekkhamme citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘sace kho aha½ k±mesu ±d²nava½ disv± ta½ bahula½ kareyya½ [bahul²kareyya½ (s². sy±. p².)], nekkhamme ±nisa½sa½ adhigamma tam±seveyya½, µh±na½ kho paneta½ vijjati ya½ me nekkhamme citta½ pakkhandeyya pas²deyya santiµµheyya vimucceyya eta½ santanti passato’. So kho aha½, ±nanda, aparena samayena k±mesu ±d²nava½ disv± ta½ bahulamak±si½, nekkhamme ±nisa½sa½ adhigamma tam±sevi½. Tassa mayha½, ±nanda, nekkhamme citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. So kho aha½, ±nanda, vivicceva k±mehi vivicca akusalehi dhammehi savitakka½ savic±ra½ vivekaja½ p²tisukha½ paµhama½ jh±na½ upasampajja vihar±mi. Tassa mayha½, ±nanda, imin± vih±rena viharato k±masahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho Seyyath±pi, ±nanda, sukhino dukkha½ uppajjeyya y±vadeva ±b±dh±ya; evamevassa me k±masahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. “Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ya½n³n±ha½ vitakkavic±r±na½ v³pasam±…pe… dutiya½ jh±na½ upasampajja vihareyyan’ti. Tassa mayha½, ±nanda, avitakke citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ko nu kho hetu ko paccayo, yena me avitakke citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’? Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘vitakkesu kho me ±d²navo adiµµho, so ca me abahul²kato, avitakke ca ±nisa½so anadhigato, so ca me an±sevito. Tasm± me avitakke citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘sace kho aha½ vitakkesu ±d²nava½ disv± ta½ bahula½ kareyya½, avitakke ±nisa½sa½ adhigamma tam±seveyya½, µh±na½ kho paneta½ vijjati ya½ me avitakke citta½ pakkhandeyya pas²deyya santiµµheyya vimucceyya eta½ santanti passato’. So kho aha½, ±nanda, aparena samayena vitakkesu ±d²nava½ disv± ta½ bahulamak±si½, avitakke ±nisa½sa½ adhigamma tam±sevi½. Tassa mayha½, ±nanda, avitakke citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. So kho aha½, ±nanda, vitakkavic±r±na½ v³pasam±…pe… dutiya½ jh±na½ upasampajja vihar±mi. Tassa mayha½, ±nanda, imin± vih±rena viharato vitakkasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. Seyyath±pi, ±nanda, sukhino dukkha½ uppajjeyya y±vadeva ±b±dh±ya; evamevassa me vitakkasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. “Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ya½n³n±ha½ p²tiy± ca vir±g± upekkhako ca vihareyya½ sato ca sampaj±no sukhañca k±yena paµisa½vedeyya½ ya½ ta½ ariy± ±cikkhanti– upekkhako satim± sukhavih±r²ti tatiya½ jh±na½ upasampajja vihareyyan’ti. Tassa mayha½, ±nanda, nipp²tike citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ko nu kho hetu ko paccayo yena me nipp²tike citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’? Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘p²tiy± kho me ±d²navo adiµµho, so ca me abahul²kato, nipp²tike ca ±nisa½so anadhigato, so ca me an±sevito. Tasm± me nipp²tike citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘sace kho aha½ p²tiy± ±d²nava½ disv± ta½ bahula½ kareyya½, nipp²tike ±nisa½sa½ adhigamma tam±seveyya½, µh±na½ kho paneta½ vijjati ya½ me nipp²tike citta½ pakkhandeyya pas²deyya santiµµheyya vimucceyya eta½ santanti passato’. So kho aha½, ±nanda, aparena samayena p²tiy± ±d²nava½ disv± ta½ bahulamak±si½, nipp²tike ±nisa½sa½ adhigamma tam±sevi½. Tassa mayha½, ±nanda, nipp²tike citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. So kho aha½, ±nanda, p²tiy± ca vir±g±…pe… tatiya½ jh±na½ upasampajja vihar±mi. Tassa mayha½, ±nanda, imin± vih±rena viharato p²tisahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. Seyyath±pi, ±nanda, sukhino dukkha½ uppajjeyya y±vadeva ±b±dh±ya; evamevassa me p²tisahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. “Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ya½n³n±ha½ sukhassa ca pah±n± dukkhassa ca pah±n± pubbeva somanassadomanass±na½ atthaªgam± adukkhamasukha½ upekkh±satip±risuddhi½ catuttha½ jh±na½ upasampajja vihareyyan’ti. Tassa mayha½, ±nanda, adukkhamasukhe citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ko nu kho hetu ko paccayo, yena me adukkhamasukhe citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’? Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘upekkh±sukhe kho me ±d²navo adiµµho, so ca me abahul²kato, adukkhamasukhe ca ±nisa½so anadhigato, so ca me an±sevito. Tasm± me adukkhamasukhe citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘sace kho aha½ upekkh±sukhe ±d²nava½ disv± ta½ bahula½ kareyya½, adukkhamasukhe ±nisa½sa½ adhigamma tam±seveyya½, µh±na½ kho paneta½ vijjati ya½ me adukkhamasukhe citta½ pakkhandeyya pas²deyya santiµµheyya vimucceyya eta½ santanti passato’. So kho aha½, ±nanda, aparena samayena upekkh±sukhe ±d²nava½ disv± ta½ bahulamak±si½ adukkhamasukhe ±nisa½sa½ adhigamma tam±sevi½. Tassa mayha½, ±nanda, adukkhamasukhe citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. So kho aha½, ±nanda, sukhassa ca pah±n±…pe… catuttha½ jh±na½ upasampajja vihar±mi. Tassa mayha½, ±nanda, imin± vih±rena viharato upekkh±sahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. Seyyath±pi, ±nanda, sukhino dukkha½ uppajjeyya y±vadeva ±b±dh±ya; evamevassa me upekkh±sahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. “Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ya½n³n±ha½ sabbaso r³pasaññ±na½ samatikkam± paµighasaññ±na½ atthaªgam± n±nattasaññ±na½ amanasik±r± “ananto ±k±so”ti ±k±s±nañc±yatana½ upasampajja vihareyyan’ti. Tassa mayha½, ±nanda, ±k±s±nañc±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ko nu kho hetu ko paccayo, yena me ±k±s±nañc±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’? Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘r³pesu kho me ±d²navo adiµµho, so ca abahul²kato, ±k±s±nañc±yatane ca ±nisa½so anadhigato, so ca me an±sevito. Tasm± me ±k±s±nañc±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘sace kho aha½ r³pesu ±d²nava½ disv± ta½ bahula½ kareyya½, ±k±s±nañc±yatane ±nisa½sa½ adhigamma tam±seveyya½, µh±na½ kho paneta½ vijjati ya½ me ±k±s±nañc±yatane citta½ pakkhandeyya pas²deyya santiµµheyya vimucceyya eta½ santanti passato’. So kho aha½, ±nanda, aparena samayena r³pesu ±d²nava½ disv± ta½ bahulamak±si½, ±k±s±nañc±yatane ±nisa½sa½ adhigamma tam±sevi½. Tassa mayha½, ±nanda, ±k±s±nañc±yatane citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. So kho aha½, ±nanda, sabbaso r³pasaññ±na½ samatikkam± paµighasaññ±na½ atthaªgam± n±nattasaññ±na½ amanasik±r± ‘ananto ±k±so’ti ±k±s±nañc±yatana½ upasampajja vihar±mi. Tassa mayha½, ±nanda, imin± vih±rena viharato r³pasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. Seyyath±pi, ±nanda, sukhino dukkha½ uppajjeyya y±vadeva ±b±dh±ya; evamevassa me r³pasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. “Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ya½n³n±ha½ sabbaso ±k±s±nañc±yatana½ samatikkamma “ananta½ viññ±ºan”ti viññ±ºañc±yatana½ upasampajja vihareyyan’ti. Tassa mayha½, ±nanda, viññ±ºañc±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ko nu kho hetu ko paccayo, yena me viññ±ºañc±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’? Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘±k±s±nañc±yatane kho me ±d²navo adiµµho, so ca abahul²kato, viññ±ºañc±yatane ca ±nisa½so anadhigato, so ca me an±sevito. Tasm± me viññ±ºañc±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘sace kho aha½ ±k±s±nañc±yatane ±d²nava½ disv± ta½ bahula½ kareyya½, viññ±ºañc±yatane ±nisa½sa½ adhigamma tam±seveyya½, µh±na½ kho paneta½ vijjati ya½ me viññ±ºañc±yatane citta½ pakkhandeyya pas²deyya santiµµheyya vimucceyya eta½ santanti passato’. So kho aha½, ±nanda, aparena samayena ±k±s±nañc±yatane ±d²nava½ disv± ta½ bahulamak±si½, viññ±ºañc±yatane ±nisa½sa½ adhigamma tam±sevi½. Tassa mayha½, ±nanda, viññ±ºañc±yatane citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. So kho aha½, ±nanda, sabbaso ±k±s±nañc±yatana½ samatikkamma ‘ananta½ viññ±ºan’ti viññ±ºañc±yatana½ upasampajja vihar±mi. Tassa mayha½, ±nanda, imin± vih±rena viharato ±k±s±nañc±yatanasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. Seyyath±pi, ±nanda, sukhino dukkha½ uppajjeyya y±vadeva ±b±dh±ya evamevassa me ±k±s±nañc±yatanasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. “Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ya½n³n±ha½ sabbaso viññ±ºañc±yatana½ samatikkamma natthi kiñc²ti ±kiñcaññ±yatana½ upasampajja vihareyyan’ti. Tassa mayha½, ±nanda, ±kiñcaññ±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ko nu kho hetu ko paccayo, yena me ±kiñcaññ±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’? Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘viññ±ºañc±yatane kho me ±d²navo adiµµho, so ca me abahul²kato, ±kiñcaññ±yatane ca ±nisa½so anadhigato, so ca me an±sevito. Tasm± me ±kiñcaññ±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘sace kho aha½ viññ±ºañc±yatane ±d²nava½ disv± ta½ bahula½ kareyya½, ±kiñcaññ±yatane ±nisa½sa½ adhigamma tam±seveyya½, µh±na½ kho paneta½ vijjati ya½ me ±kiñcaññ±yatane citta½ pakkhandeyya pas²deyya santiµµheyya vimucceyya eta½ santanti passato’. So kho aha½, ±nanda, aparena samayena viññ±ºañc±yatane ±d²nava½ disv± ta½ bahulamak±si½, ±kiñcaññ±yatane ±nisa½sa½ adhigamma tam±sevi½. Tassa mayha½, ±nanda, ±kiñcaññ±yatane citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. So kho aha½, ±nanda, sabbaso viññ±ºañc±yatana½ samatikkamma ‘natthi kiñc²’ti ±kiñcaññ±yatana½ upasampajja vihar±mi. Tassa mayha½, ±nanda, imin± vih±rena viharato viññ±ºañc±yatanasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. Seyyath±pi, ±nanda, sukhino dukkha½ uppajjeyya y±vadeva ±b±dh±ya; evamevassa me viññ±ºañc±yatanasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. “Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ya½n³n±ha½ sabbaso ±kiñcaññ±yatana½ samatikkamma nevasaññ±n±saññ±yatana½ upasampajja vihareyyan’ti. Tassa mayha½, ±nanda, nevasaññ±n±saññ±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi ‘ko nu kho hetu ko paccayo, yena me nevasaññ±n±saññ±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’? Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘±kiñcaññ±yatane kho me ±d²navo adiµµho, so ca me abahul²kato, nevasaññ±n±saññ±yatane ca ±nisa½so anadhigato, so ca me an±sevito. Tasm± me nevasaññ±n±saññ±yatane citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘sace kho aha½ ±kiñcaññ±yatane ±d²nava½ disv± ta½ bahula½ kareyya½, nevasaññ±n±saññ±yatane ±nisa½sa½ adhigamma tam±seveyya½, µh±na½ kho paneta½ vijjati ya½ me nevasaññ±n±saññ±yatane citta½ pakkhandeyya pas²deyya santiµµheyya vimucceyya eta½ santanti passato’. So kho aha½, ±nanda, aparena samayena ±kiñcaññ±yatane ±d²nava½ disv± ta½ bahulamak±si½, nevasaññ±n±saññ±yatane ±nisa½sa½ adhigamma tam±sevi½. Tassa mayha½, ±nanda, nevasaññ±n±saññ±yatane citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. So kho aha½, ±nanda, sabbaso ±kiñcaññ±yatana½ samatikkamma nevasaññ±n±saññ±yatana½ upasampajja vihar±mi. Tassa mayha½, ±nanda, imin± vih±rena viharato ±kiñcaññ±yatanasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. Seyyath±pi, ±nanda, sukhino dukkha½ uppajjeyya y±vadeva ±b±dh±ya; evamevassa me ±kiñcaññ±yatanasahagat± saññ±manasik±r± samud±caranti. Svassa me hoti ±b±dho. “Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ya½n³n±ha½ nevasaññ±n±saññ±yatana½ samatikkamma saññ±vedayitanirodha½ upasampajja vihareyyan’ti. Tassa mayha½, ±nanda, saññ±vedayitanirodhe citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘ko nu kho hetu, ko paccayo, yena me saññ±vedayitanirodhe citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’? Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘nevasaññ±n±saññ±yatane kho me ±d²navo adiµµho, so ca me abahul²kato, saññ±vedayitanirodhe ca ±nisa½so anadhigato, so ca me an±sevito. Tasm± me saññ±vedayitanirodhe citta½ na pakkhandati nappas²dati na santiµµhati na vimuccati eta½ santanti passato’. Tassa mayha½, ±nanda, etadahosi– ‘sace kho aha½ nevasaññ±n±saññ±yatane ±d²nava½ disv± ta½ bahula½ kareyya½, saññ±vedayitanirodhe ±nisa½sa½ adhigamma tam±seveyya½, µh±na½ kho paneta½ vijjati ya½ me saññ±vedayitanirodhe citta½ pakkhandeyya pas²deyya santiµµheyya vimucceyya eta½ santanti passato’. So kho aha½, ±nanda, aparena samayena nevasaññ±n±saññ±yatane ±d²nava½ disv± ta½ bahulamak±si½ saññ±vedayitanirodhe ±nisa½sa½ adhigamma tam±sevi½. Tassa mayha½, ±nanda, saññ±vedayitanirodhe citta½ pakkhandati pas²dati santiµµhati vimuccati eta½ santanti passato. So kho aha½, ±nanda, sabbaso nevasaññ±n±saññ±yatana½ samatikkamma saññ±vedayitanirodha½ upasampajja vihar±mi, paññ±ya ca me disv± ±sav± parikkhaya½ agama½su. “Y±vak²vañc±ha½ ±nanda, im± nava anupubbavih±rasam±pattiyo na eva½ anulomapaµiloma½ sam±pajjimpi vuµµhahimpi, neva t±v±ha½, ±nanda, sadevake loke sam±rake sabrahmake sassamaºabr±hmaºiy± paj±ya sadevamanuss±ya ‘anuttara½ samm±sambodhi½ abhisambuddho’ti paccaññ±si½. Yato ca kho aha½, ±nanda, im± nava anupubbavih±rasam±pattiyo eva½ anulomapaµiloma½ sam±pajjimpi vuµµhahimpi, ath±ha½, ±nanda, sadevake loke sam±rake sabrahmake sassamaºabr±hmaºiy± paj±ya sadevamanuss±ya ‘anuttara½ samm±sambodhi½ abhisambuddho’ti paccaññ±si½. ѱºañca pana me dassana½ udap±di– ‘akupp± me cetovimutti [vimutti (ka. s². ka.)], ayamantim± j±ti, natthi d±ni punabbhavo”’ti. Dasama½.
Mah±vaggo catuttho.
Tassudd±na½–
Dve vih±r± ca nibb±na½, g±v² jh±nena pañcama½;
±nando br±hmaº± devo, n±gena tapussena c±ti.