10. Samiddhisutta½
20. Eva½ me suta½– eka½ samaya½ bhagav± r±jagahe viharati tapod±r±me. Atha kho ±yasm± samiddhi rattiy± pacc³sasamaya½ paccuµµh±ya yena tapod± tenupasaªkami gatt±ni parisiñcitu½. Tapode gatt±ni parisiñcitv± paccuttaritv± ekac²varo aµµh±si gatt±ni pubb±payam±no. Atha kho aññatar± devat± abhikkant±ya rattiy± abhikkantavaºº± kevalakappa½ tapoda½ obh±setv± yena ±yasm± samiddhi tenupasaªkami; upasaªkamitv± veh±sa½ µhit± ±yasmanta½ samiddhi½ g±th±ya ajjhabh±si–
“Abhutv± bhikkhasi bhikkhu, na hi bhutv±na bhikkhasi;
bhutv±na bhikkhu bhikkhassu, m± ta½ k±lo upaccag±”ti.
“K±la½ voha½ na j±n±mi, channo k±lo na dissati;
tasm± abhutv± bhikkh±mi, m± ma½ k±lo upaccag±”ti.
Atha kho s± devat± pathaviya½ [paµhaviya½ (s². sy±. ka½. p².)] patiµµhahitv± ±yasmanta½ samiddhi½ etadavoca– “daharo tva½ bhikkhu, pabbajito susu k±¼akeso, bhadrena yobbanena samann±gato, paµhamena vayas±, anikk²¼it±v² k±mesu. Bhuñja, bhikkhu, m±nusake k±me; m± sandiµµhika½ hitv± k±lika½ anudh±v²”ti. “Na khv±ha½, ±vuso, sandiµµhika½ hitv± k±lika½ anudh±v±mi. K±likañca khv±ha½, ±vuso, hitv± sandiµµhika½ anudh±v±mi. K±lik± hi, ±vuso, k±m± vutt± bhagavat± bahudukkh± bahup±y±s±; ±d²navo ettha bhiyyo. Sandiµµhiko aya½ dhammo ak±liko ehipassiko opaneyyiko paccatta½ veditabbo viññ³h²”ti. “Kathañca, bhikkhu, k±lik± k±m± vutt± bhagavat± bahudukkh± bahup±y±s±, ±d²navo ettha bhiyyo? Katha½ sandiµµhiko aya½ dhammo ak±liko ehipassiko opaneyyiko paccatta½ veditabbo viññ³h²”ti? “Aha½ kho, ±vuso, navo acirapabbajito adhun±gato ima½ dhammavinaya½. Na t±ha½ [na khv±ha½ (s². p².)] sakkomi vitth±rena ±cikkhitu½. Aya½ so bhagav± araha½ samm±sambuddho r±jagahe viharati tapod±r±me. Ta½ bhagavanta½ upasaªkamitv± etamattha½ puccha. Yath± te bhagav± by±karoti tath± na½ dh±reyy±s²”ti. “Na kho, bhikkhu, sukaro so bhagav± amhehi upasaªkamitu½ aññ±hi mahesakkh±hi devat±hi parivuto. Sace kho tva½, bhikkhu, ta½ bhagavanta½ upasaªkamitv± etamattha½ puccheyy±si, mayampi ±gaccheyy±ma dhammassavan±y±”ti. “Evam±vuso”ti kho ±yasm± samiddhi tass± devat±ya paµissutv± yena bhagav± tenupasaªkami; upasaªkamitv± bhagavanta½ abhiv±detv± ekamanta½ nis²di. Ekamanta½ nisinno kho ±yasm± samiddhi bhagavanta½ etadavoca– “Idh±ha½ bhante, rattiy± pacc³sasamaya½ paccuµµh±ya yena tapod± tenupasaªkami½ gatt±ni parisiñcitu½. Tapode gatt±ni parisiñcitv± paccuttaritv± ekac²varo aµµh±si½ gatt±ni pubb±payam±no. Atha kho, bhante, aññatar± devat± abhikkant±ya rattiy± abhikkantavaºº± kevalakappa½ tapoda½ obh±setv± yen±ha½ tenupasaªkami; upasaªkamitv± veh±sa½ µhit± im±ya g±th±ya ajjhabh±si–
“Abhutv± bhikkhasi bhikkhu, na hi bhutv±na bhikkhasi;
bhutv±na bhikkhu bhikkhassu, m± ta½ k±lo upaccag±”ti.
“Eva½ vutte aha½, bhante, ta½ devata½ g±th±ya paccabh±si½–
“K±la½ voha½ na j±n±mi, channo k±lo na dissati;
tasm± abhutv± bhikkh±mi, m± ma½ k±lo upaccag±”ti.
“Atha kho, bhante, s± devat± pathaviya½ patiµµhahitv± ma½ etadavoca– ‘daharo tva½, bhikkhu, pabbajito susu k±¼akeso, bhadrena yobbanena samann±gato, paµhamena vayas±, anikk²¼it±v² k±mesu. Bhuñja, bhikkhu, m±nusake k±me; m± sandiµµhika½ hitv± k±lika½ anudh±v²”’ti. “Eva½ vutt±ha½, bhante, ta½ devata½ etadavoca½– ‘na khv±ha½, ±vuso, sandiµµhika½ hitv± k±lika½ anudh±v±mi; k±likañca khv±ha½, ±vuso, hitv± sandiµµhika½ anudh±v±mi. K±lik± hi, ±vuso, k±m± vutt± bhagavat± bahudukkh± bahup±y±s±; ±d²navo ettha bhiyyo. Sandiµµhiko aya½ dhammo ak±liko ehipassiko opaneyyiko paccatta½ veditabbo viññ³h²”’ti. “Eva½ vutte, bhante, s± devat± ma½ etadavoca– ‘kathañca, bhikkhu, k±lik± k±m± vutt± bhagavat± bahudukkh± bahup±y±s±; ±d²navo ettha bhiyyo? Katha½ sandiµµhiko aya½ dhammo ak±liko ehipassiko opaneyyiko paccatta½ veditabbo viññ³h²’ti? Eva½ vutt±ha½, bhante ta½ devata½ etadavoca½– ‘aha½ kho, ±vuso, navo acirapabbajito adhun±gato ima½ dhammavinaya½, na t±ha½ sakkomi vitth±rena ±cikkhitu½. Aya½ so bhagav± araha½ samm±sambuddho r±jagahe viharati tapod±r±me. Ta½ bhagavanta½ upasaªkamitv± etamattha½ puccha. Yath± te bhagav± by±karoti tath± na½ dh±reyy±s²”’ti. “Eva½ vutte, bhante, s± devat± ma½ etadavoca– ‘na kho, bhikkhu, sukaro so bhagav± amhehi upasaªkamitu½, aññ±hi mahesakkh±hi devat±hi parivuto. Sace kho, tva½ bhikkhu, ta½ bhagavanta½ upasaªkamitv± etamattha½ puccheyy±si, mayampi ±gaccheyy±ma dhammassavan±y±’ti. Sace, bhante, tass± devat±ya sacca½ vacana½, idheva s± devat± avid³re”ti. Eva½ vutte, s± devat± ±yasmanta½ samiddhi½ etadavoca– “puccha, bhikkhu, puccha, bhikkhu, yamaha½ anuppatt±”ti. Atha kho bhagav± ta½ devata½ g±th±hi ajjhabh±si–
“Akkheyyasaññino satt±, akkheyyasmi½ patiµµhit±;
akkheyya½ apariññ±ya, yogam±yanti maccuno.
“Akkheyyañca pariññ±ya, akkh±t±ra½ na maññati;
tañhi tassa na hot²ti, yena na½ vajj± na tassa atthi;
sace vij±n±si vadehi yakkh±”ti [yakkh²ti (p². ka.)].
“Na khv±ha½, bhante, imassa bhagavat± saªkhittena bh±sitassa vitth±rena attha½ ±j±n±mi. S±dhu me, bhante, bhagav± tath± bh±satu yath±ha½ imassa bhagavat± saªkhittena bh±sitassa vitth±rena attha½ j±neyyan”ti.
“Samo vises² uda v± [athav± (s². p².)] nih²no,
yo maññat² so vivadetha [sopi vadetha (ka.)] tena;
t²su vidh±su avikampam±no,
samo vises²ti na tassa hoti;
sace vij±n±si vadehi yakkh±”ti.
“Imass±pi khv±ha½, bhante, bhagavat± saªkhittena bh±sitassa na vitth±rena attha½ ±j±n±mi. S±dhu me, bhante, bhagav± tath± bh±satu yath±ha½ imassa bhagavat± saªkhittena bh±sitassa vitth±rena attha½ j±neyyan”ti.
“Pah±si saªkha½ na vim±namajjhag±, acchecchi [acchejji (sy±. ka½. ka.)] taºha½ idha n±mar³pe;
ta½ chinnagantha½ anigha½ nir±sa½, pariyesam±n± n±jjhagamu½;
dev± manuss± idha v± hura½ v±, saggesu v± sabbanivesanesu;
sace vij±n±si vadehi yakkh±”ti.
“Imassa khv±ha½, bhante, bhagavat± saªkhittena bh±sitassa eva½ vitth±rena attha½ ±j±n±mi–
“P±pa½ na kayir± vacas± manas±,
k±yena v± kiñcana sabbaloke;
k±me pah±ya satim± sampaj±no,
dukkha½ na sevetha anatthasa½hitan”ti.
Nandanavaggo dutiyo.
Tassudd±na½–
Nandan± nandati ceva, natthiputtasamena ca;
khattiyo saºam±no ca, nidd±tand² ca dukkara½;
hir² kuµik± navamo, dasamo vutto samiddhin±ti.